FRÅN MONTERING TILL SERVERING - SIV PÅ ESBE
2026-05-05
Vad är det som får en medarbetare att stanna på samma arbetsplats i över två decennier? För Siv är svaret enkelt: hon har trivts med sitt jobb och det egna ansvaret. Efter 23 år på ESBE, varav 19 i lunchmatsalen, har hon blivit en självklar del av vardagen för många kollegor. Hennes bana på företaget började dock i en helt annan ände av fabriken.
Hur såg det ut här första dagen du klev in genom dörren på ESBE?
Vad är den största skillnaden mellan då och nu?
- Första dagen jag klev in på ESBE låg avdelningen för montering av blandningsventiler där underhållsavdelningen finns idag. Det var där min bana på företaget startade, och på den avdelningen blev jag kvar i fyra år, berättar Siv. Den största förändringen för mig kom 2007. Då ville ledningen ställa i ordning en riktig lunchmatsal där det skulle serveras lagad mat. Eftersom jag tidigare hade arbetat i kök i 20 år, både på skolor och restauranger, fick jag frågan om jag ville ta mig an uppdraget att starta upp verksamheten. Jag tackade ja, och tillsammans med Tommy Lundström hjälptes vi åt att få igång köket. Det är 19 år sedan nu.
Udda menyer och dramatisk morgon
Siv har under sina år i köket sett en del maträtter komma och gå, men vissa måltider sticker ut mer än andra. Om hon får blicka tillbaka är nog en köttgryta som inkluderade lever, som serverades för ungefär 15 år sedan, det märkligaste som landat på tallrikarna.
Men det är inte bara menyer som har lämnat avtryck. Vissa dagar på jobbet har varit mer dramatiska än andra. Siv glömmer aldrig en decembermorgon 2023 när hon möttes av röklukt i korridoren. Det visade sig att en glödbrand hade legat och pyrt i en foliekartong under natten. Även om branden självslocknade hann sotet sprida sig precis överallt – från kök och matsal till toaletter och omklädningsrum. Trots det omfattande saneringsarbetet som krävdes lyckades Siv lösa situationen och hålla matserveringen igång för alla hungriga kollegor.
Så fungerar lunchen på ESBE
Varje dag serveras rätter från en fast lunchmeny som beställs från en lokal restaurang. Maten levereras direkt till matsalen där Siv lägger upp den på tallrik, redo att avnjutas tillsammans med en liten salladsbuffé. Lunchen är subventionerad för alla anställda på ESBE och dras direkt på lönen för att det ska vara så smidigt som möjligt.
Det sägs att en fabrik aldrig är starkare än sin svagaste länk. Hur mycket tror du att en prydlig matsal och en ordentlig lunchrast faktiskt betyder för att de anställda ska orka med dagen?
- Jag tror det betyder mycket, säger Siv, och även att där är rent och snyggt!
Självständighet och trygghet
Trots att matsalen fylls av folk och samtal varje lunch, har Siv upplevt sitt arbete lite som att jobba i sin egen lilla värld. Många tror kanske att man i köket hör allt som sägs vid borden, men det är tvärtom. Köket och rummet bakom serveringsdisken fungerar som en sorts isolerad kub, vilket gör att hon faktiskt inte hör särskilt mycket av det som sägs på andra sidan.
Även om ensamarbete kan ha sina utmaningar, har hon uppskattat att få arbeta med friheten och det egna ansvaret. Under tiden på ESBE har det dessutom funnits en speciell sorts trygghet på nära håll. Hennes man, Leif, arbetar nämligen också på företaget. Att dela arbetsplats med sin partner har aldrig varit några konstigheter; tvärtom beskriver hon det som en positiv upplevelse som har bidragit till en extra känsla av trygghet i vardagen.
Mot en välförtjänt frihet
När Siv nu går i pension undrar vi om den inbyggda klockan kommer att fortsätta ringa för lunchservering varje dag vid halv tolv? Men på den punkten är hon helt säker – någon instinktiv lust att ställa sig i lunchmatsalen kommer inte att infinna sig. Nu väntar istället en tid där hon själv får styra över sina dagar – ägna mer tid åt torpet på landet, ge sig ut på motorcykelturer med Leif och få möjlighet att resa runt i världen!
Trots att både hon och maken Leif går i pension samtidigt, lär rollfördelningen i hemmet förbli densamma.
- Det blir fortsatt jag som står för matlagningen, konstaterar Siv, även om hon med en blinkning tillägger att hon ska göra ett försök att få honom att stå vid spisen åtminstone några gånger i månaden.
Vi behöver dock inte sakna henne allt för länge; hon har lovat att dyka upp som gäst framöver, och vi kan räkna med att se henne åtminstone vid julavslutningarna. Tack Siv för att du har hållit oss mätta, glada och i schack i två decennier.
Vi önskar dig en riktigt härlig pensionering!
Vi önskar dig en riktigt härlig pensionering!
Läs mer om Leif!
En arbetsplats med generationsmix >>
Ambassadör Leif >>
Läs mer om att arbeta på ESBE >>